Entry 18 - The rising sun

Jag är arg, men jag känner inte villken ilska som helst
Det känns som jag har varit i ett långt förhållande like 3-4 år (fast jag har inte varit i ett sånt förhållande jag är i singular)
iaf och sen har man helt plötsligt blivit dumpad och först blir man ledsen och vill typ dö sen så försöker man rädda det man kan, bara för att misslyckas. Så där står man, Ingen att luta sig mot och utan backup plan och eftersom det var så länge sedan du stog ensam och du trodde att du inte behövde någon back up. 
(Även fast man har vänner/bekanta runt om kring sig kan man fortfarande vara ensam.)
Så känns det, som en ny värld öppnar sig, på ett negativt sätt. Den är stor och förvirrande du har ingen trygghet längre. Du måste stå upp för dig själv och slår någon ner dig finns ingen att hjälpa dig upp.

Den här nya världen slår såklart ner dig och där ligger du förvirrad och det kommer stunder då allt gör ont och du vill gråta. Sen försvinner den känslan du blir kall och alla känslor du kände innan börjar långsamt ruttna bort och ur den vidriga högen växer en ilska upp som sen utvecklas till en fin liten blomma som du trampar ner och går vidare på din lilla livs väg.

Så känner jag nu bara det att min arga blomma inte är en blomma än D:

OVER AND OUT
"There is a house in universe that is called rising sun
and it has been the ruin of many poor boys and god I know, I'm one"
- House of the rising sun

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0